Taffelberget
Tjena
Äntligen, det är dags att bestiga Taffelberget gående. Även om vi har varit där uppe en gång innan så ville vi ändå gå upp de där 1067 metena. En utmaning som nästa alla tog till vara på. 8 av 9 gick upp. 12.00 skulle vi göra det så vi smorde in oss med solkräm eftersom vi inte ville bränna oss. Det var varmt ute och troligtvis skulle det bli varmare. 12.00 var vi där nere och väntade på de andra, klockan tickade på och den blev 13.00. Alla hade kommit ner då och vi ringde taxin. Messet kom och det visade sig att taxin skulle komma om 5 minuter. 5 minuter senare var den där och vi knödde in oss 8 personer i en 7-sittsig taxi. 15 minuter tog det med taxin och den stannade där vi skulle börja gå. Solen gassade ner på oss. Vi började gå i en samlad trupp, våra tröjor åkte av eftersom vi ville ha lite mer färg på våra kroppar. Solen gassade ner och vi stannade för att dra på lite mer solkräm. Sten på sten på sten, det var inget annat än bara sten som vi såg. Det togs mycket kort på väg upp, ju högre upp vi kom desto häftigare blev det. Men det blev också kallare. Vinden tilltog i styrka och vi satte då på oss tröjorna. Men det vi inte tänkte på var vädret, det kan ju skifta rätt så ordentligt här nere och vi alla gick i vanliga linnen och i kortärmade tröjor, man kan lugnt säga att det var lite småkallt. Men vi kämpade på och gav oss inte, vi skulle bara upp. Vi kom upp efter 2 timmar och 32 minuter och 44 sekunder. när vi väl nådde i stort sätt toppen så blev det vindstilla (nästan) vi fortsatte gå mot linbanan eftersom det är toppen på berget. där uppe blåste det lite grann, men det struntade vi i. det som var häftigt där uppe var molnen, vi såg hur de rörde sig, i vissa lägen så såg man ingenting, lite småjobbigt. Det jobbiga var ju nu att linbanan hade stängt. Så samma väg som vi kom upp var vi även tvungna att gå ner. Vinden hade till och med tilltagit i styrka och man hade inte häller de bästa klädena på sig. Det var kallt på väg ner. Till slut så kom vi ner och taxin väntade på oss. Alla var lite småkalla och hungriga eftersom vi bara hade ätit frukost idag. Vi kom hem till huset klockan 18.46 och tog en bild på berget, ett moln, det var precis som ett täcke. I Taxin så kom det fram att vi inte skulle göra om det, kan inte förstå varför eftersom det faktiskt var skoj.
Tack och hej hallonsylt (per Gössfeldt)
Äntligen, det är dags att bestiga Taffelberget gående. Även om vi har varit där uppe en gång innan så ville vi ändå gå upp de där 1067 metena. En utmaning som nästa alla tog till vara på. 8 av 9 gick upp. 12.00 skulle vi göra det så vi smorde in oss med solkräm eftersom vi inte ville bränna oss. Det var varmt ute och troligtvis skulle det bli varmare. 12.00 var vi där nere och väntade på de andra, klockan tickade på och den blev 13.00. Alla hade kommit ner då och vi ringde taxin. Messet kom och det visade sig att taxin skulle komma om 5 minuter. 5 minuter senare var den där och vi knödde in oss 8 personer i en 7-sittsig taxi. 15 minuter tog det med taxin och den stannade där vi skulle börja gå. Solen gassade ner på oss. Vi började gå i en samlad trupp, våra tröjor åkte av eftersom vi ville ha lite mer färg på våra kroppar. Solen gassade ner och vi stannade för att dra på lite mer solkräm. Sten på sten på sten, det var inget annat än bara sten som vi såg. Det togs mycket kort på väg upp, ju högre upp vi kom desto häftigare blev det. Men det blev också kallare. Vinden tilltog i styrka och vi satte då på oss tröjorna. Men det vi inte tänkte på var vädret, det kan ju skifta rätt så ordentligt här nere och vi alla gick i vanliga linnen och i kortärmade tröjor, man kan lugnt säga att det var lite småkallt. Men vi kämpade på och gav oss inte, vi skulle bara upp. Vi kom upp efter 2 timmar och 32 minuter och 44 sekunder. när vi väl nådde i stort sätt toppen så blev det vindstilla (nästan) vi fortsatte gå mot linbanan eftersom det är toppen på berget. där uppe blåste det lite grann, men det struntade vi i. det som var häftigt där uppe var molnen, vi såg hur de rörde sig, i vissa lägen så såg man ingenting, lite småjobbigt. Det jobbiga var ju nu att linbanan hade stängt. Så samma väg som vi kom upp var vi även tvungna att gå ner. Vinden hade till och med tilltagit i styrka och man hade inte häller de bästa klädena på sig. Det var kallt på väg ner. Till slut så kom vi ner och taxin väntade på oss. Alla var lite småkalla och hungriga eftersom vi bara hade ätit frukost idag. Vi kom hem till huset klockan 18.46 och tog en bild på berget, ett moln, det var precis som ett täcke. I Taxin så kom det fram att vi inte skulle göra om det, kan inte förstå varför eftersom det faktiskt var skoj.
Tack och hej hallonsylt (per Gössfeldt)
